Nu är jag hemma i stugan , mina bägge barnbarn och min son är på besök. Dagarna ramlar på vi har tur med väder. Jag försöker att komma igång och snickra på lillstugan , men det går trögt. Har inte den inre ro som krävs. Vi får också besök av min frus moster och hennes sambo. Dom skall åka på en utlandsresa, med start från Arlanda. Dom bor i Linköping så dom passade på att mellanlanda , fika och jag bjöd också på mat. Hade gjort en kålpudding som jag frös in, någon timme innan satte jag den i ungnen på 50 grader.

När serverade den så var den totalt frusen inuti. Med mickron löste det sig. Men så fick jag rådet att ta fram en frusen kålpudding minst ett dygn innan den skall ätas... Ja man lär så länge man lever.

Kålpudding har jag alldrig lagat innan min fru dog, men så plötsligt blir jag och min son så sugna. Vi tog fram kokboken och gjorde som det stod, samt att jag hade sneglat när min fru lagade. Vi tyckte att vi lyckades och sen har det blivit många kålpuddingar.. lite av vår paradrätt.

Ja så kan livet på landet levas.

Lite bilder