I dag är det söndag och min son och jag bestämmer oss för att gå på högmässa. Det kändes som högmässan var specialskriven för oss gick rakt in i kropp och själ. Vi satt och lyssnade med tårar i ögonen hela tiden . Det var skönt på något sätt, man kände viss tröst och förhoppning .

Vi beslöt att efter mässa anta inbjudan på kyrkkaffe.

Tv bord var redan fyllda med ett 10 tal vid varje, så vi satte oss vi ett ledigt, där vi satt ensamma i uteträdgården med en fin sommardag med sol och allt.

Då kommer Präst,tre blivande präster som går sista året och är ute och "pryar" praästens fru. Ja det blir en fantastisk stund, dom frågar oss och vi berättar. Det blev som en bonus att får tala om vad som låg så tungt i våra sinnen.

Vi var ledsna men också kunde skatta, ja det var en fin stund och gav oss båda hopp.

Efter kyrkobesöket åkte vi till skogen och tog en svamrunda och resultatet gav ett par regäla svampmackor framåt kvällen.

Trots vår panikartade sinnesstämning så blev det en fin dag tyckte vi båda.

Så det gick lättare att sova ..

Vi tog några bilder , varså god