Nu är jag hemma i stugan , mina bägge barnbarn och min son är på besök. Dagarna ramlar på vi har tur med väder. Jag försöker att komma igång och snickra på lillstugan , men det går trögt. Har inte den inre ro som krävs. Vi får också besök av min frus moster och hennes sambo. Dom skall åka på en utlandsresa, med start från Arlanda. Dom bor i Linköping så dom passade på att mellanlanda , fika och jag bjöd också på mat. Hade gjort en kålpudding som jag frös in, någon timme innan satte jag den i ungnen på 50 grader.

När serverade den så var den totalt frusen inuti. Med mickron löste det sig. Men så fick jag rådet att ta fram en frusen kålpudding minst ett dygn innan den skall ätas... Ja man lär så länge man lever.

Kålpudding har jag alldrig lagat innan min fru dog, men så plötsligt blir jag och min son så sugna. Vi tog fram kokboken och gjorde som det stod, samt att jag hade sneglat när min fru lagade. Vi tyckte att vi lyckades och sen har det blivit många kålpuddingar.. lite av vår paradrätt.

Ja så kan livet på landet levas.

Lite bilder

Så blev det revelg kl 06.00 Alla ställde upp och städade upp stugan . Det blev frukost och lite fika i matsäcken. Vi är i väg innan kl 09.00 vilket är att gratta alla att det flöt på så bra på morgonen.

Vi mellanlandar i Borlänge där min Bror och hans sambo bjuder på lunch. Barnbarnet backade flera gånger och sa att det var bland det godaste han ätit. Bra betyg.

Ja sen fortsätter bilresan hem till Trosa. Allt går fint och vi kostar på oss flera raster och myste lite på varje ställe i det vackra vädret som vår herre hade bjudit oss på hela fjällresetiden , bara att ta av sig hatten och tacka. Allt går ju så mycket bättre när det är fint väder.

Väl hemma ,vi kramar och tackar varandra för denna gång.

Jag är evigt tacksam att sonen , barnbarnet och hans flickvän ville vara med mig  så lång tid, det gav framtidstro och laddade batterier.

Lite bilder

Ja nu har det gått flera dagar som vi haft mycket nöje av. Nu rundar vi av vistelsen , förbereder lite och myser och spelar en sista omgång av Nyköpingsspelet som den okrönte kungen vinner varje gång. Han är yngst av oss grabbar och borde vara lill prinsen men har snabbt tagit sig till KUNGENS position. Vi får se hur länge han blir kvar på tronen.

Som belöning fick han gulla lite med sin drottning.

Vi fixade lite mat som vi kunde ha som mellanmål på hemresan.

I morgon blir det revälg kl 06.00

Lite bilder

Nu är vi i fjällen , myser, är ute och vandrar på myrar , uppsöker vindskydd , fikar bestiger sfjället, badar i det stora badhuset i Lindvallen , handlar , spelar , umgås. Ja det blev mycket bättre än vad vi kunde föreställa oss.

Det här var en lisa för själen och jättetrevligt umgänge.

Detsutom hade vi tur med vädret och fick träffa både björn och varg... och även en elak tant...Det var upplevelser för hela slanten.

Vi ångrade inte att vi åkte.

 Vi tog lite bilder, varså god.

Ja i dag så sker jordfästningen av min fru. Det sker i kretsen av de närmaste.Vi som är där är min familj och en nära vän samt begravningsbyråns personal och prästen.

Vi är samlade vi det lilla kappellet på gamla kykogården. Därifrån går vi gemensamt  med kistan till gravplatsen. Gemensamt sänker vi ner kistan i graven och prästen håller en kort cermoni.

Denna lilla cermoni är smärtsam men fin och det slutgiltiga beskedet att det inte är en ond dröm utan en verklighet.

Efter en stund av stillhet  så tar vi farväl av varandra och tackar Präst och begravningspersonalen ...

Min son och lilla barnbarnet och hans flickvänn hade bestämt att vi skulle åka till fjällen för att vila och hämta energi. Det kommer sig av att lilla barnbarnet frågade mig för en tid sedan vad skall du göra nu när inte farmor finns längre? Jag svarade att jag skall försöka kämpa att leva så bra jag kan , jag skall försöka vara en bra pappa, farfar och vän och då kan man inte låta bli att kämpa. Ska du åka till fjällen och plocka lingon som farmor och du brukade göra... ja svarade att det ska jag. Då vill jag följa med svarade barnbarnet.

Det är bakgrunden till att vi åker.

Min som och familjen åker till Trosa och hämtar packningen och jag själv åker till min bostad och hämtar min packning. Sen återvänder jag till kykogården ochdet  blir en stilla sund.. helt ärligt så kan jag inte fatta... men försöker övertala mig att det är sant...

Jag kör sen till Trosa och den lilla bilfärden blir som en salig resa ... jag åker lilla vägen som jag och min fru har gjort så många gånger och jag har många fina minnen... det blir som en resa i tiden.

Resan till Fjällen , Sälen är runt  50  mil. Vi åker och har en fin gemensamhet och tar flera raster på över en halvtimme och njöt i det fina vädret.

Ja bara resan till fjällen var en resa som jag tycker blev en minnesrik resa.. den första utan min fru.

Jag vill tacka min familj att dom så helhjärtat stöttat mig i min svåra livskris som jag befinner mig i. Jag vill också tacka att så många släktingar och vänner som  på olika sätt varit stöttande till mig, det har varit många händelser som värmt i den kyla som jag känner i min själ.

Alla som med stor givmildhet har gett blommor och gåvor till Hjärt Lungfonden och på så sätt visat sin medkänsla....

Hoppas att jag kan finna vägen framåt och behålla alla Er som vänner( Ni vet själva vilka ni är) Tack, denna dag räknar jag som den 1 dagen i mitt nya liv... hoppas att jag lyckas.

Tog lite bilder från fjällresan

Håll tillgoda,

Ja i dag är det begravning av min älskade fru , mamma, farmor och vän...

Det blev en dag att minnas, till begravningen kom nästan 100 personer. Var och en som var där har sitt eget minne. För min del blev det en sorglig dag , men också ett minne att bära med sig i sin själ.

Att så många kommit för att ta förväl känndes som en varm famn och jag skall alldrig glömma.

Jag försökte att vara så närvarande det gick för att få bära med mig ett minne för livet.  Det är inget som man önskar sin värsta ovän , men när det nu är faktum så blev det en fin högtid att ta avsked....

Efter begravningsakten så samlas över 60 släkt och vänner till en minnesstund i Gamla Oxelösund. Vi hade sagt min son och jag , att vi skulle leta fina minnen och att minnesstunden inte skulle vara en ledsam tillställning utan det skulle vara så ljust och minnes rikt som möjligt. Jag tyckte det blev så och vår herra bjöd också på fint sommarväder

Vi bjöd in Prästen och han tackade ja även om han bara kunde närvara en kort stund..

När man ser minnesstunden så här i efterhand så var det en stund som jag skall bära med mig i mitt hjärta och vill tacka alla som tog sig tid att närvara och gav mig detta fina minne... Ni vet vilka Ni är Tack

Vi tog inte så mycket kort , tyvärr, men det var inte läge att ta kort vi hade så mycket för händerna ändå. Men bilderna sitter i hjärna och hjärta.

På kvällen så kunde vi summera dagen... Trots att det hela är sorgligt känndes ändå skönt att vi kommit till ett avslut.

Nu återstår jordfästning som skall ske på tisdag.

Ja vi är rätt nöjad om man kan säga så . Vi har annons, skickat ut ett 70 tal informationskort, bladet för begravningen är klart. Vi har också bestämnt var vi skall ha minnesstunden. Det var kanske den svåraste nöten . Vi kollade på 4 olika alternativ. Resonerade och var från början långt ifrån varandra. Så helt plötstligt tyckte vi samma. Vi hade övergett våra första val och enats om Värdshuset i Gamla Oxelösund.

Doktorn ringer och berättar att obduktionen inte blir klar till fredag den 10 aug då begravningen skall ske. Solna där min fru är kan inte ange när det blir klart ... läkaren och jag kommer överens om att flytta fram begravningen.

Oj allt son är klart och så måste vi meddela alla att det blir en annan dag... mardröm .. men det måste gå.

Ringer kontaktmannen på begravningsbyrån och berättar. Oj , Solna dom är sig lika, det skall inte ändras något vi sätter vår heder på att allt skall vara klart till den 10 aug kl 15 då begravningen skall ske.

Ja ha... då är det bara vänta och sen.

Vi träffar vänner på fika , plockar svamp , fixar med våra kläder och pysslar med det mesta . Känns bra att allt är klart utom att min fru är kvar i Solna.

Vi har hört med släkt och vänner om hur dom är vana att se min fru klädd. Stor eninghet om det , detta "är din fru" Klappat och klart så väljer vi kläder och smycken  och hennes glasögon som hon skall ha. Sen gör  sonen och barnbarnen en låda som skall med personliga saker och meddelande som skall ligga i kistan tillsammans med mamma och och farmor.

Jag själv gör en låda med personliga saker och full uppsättning med smink, hon ville alltid vara fin så smink och örhängen var viktiga, Sen småflickornas kulor. Kläder och dessa saker lämnade vi sedan till begravningsbyrå som skall göra henne fin.

Vi ringer varje dag till begravningsbyrån och får beskedet att hon är kvar men var inte orolig blir svaret..

Ja vi har mycket att göra så det går hyggligt att hantera sorgen dagarna går och det är mycket att tänka på och förbereda så att begravningen och minnesstunden blir så bra som möjligt.

Begravningsbyrån ringer och berättar att man nu har 65 har anmält sig att komma till minnesstunden.

Min son och jag är förundrade.. men när vi går igenom listan så ser vi att det också är vänner till min fru som vi inte trodde skulle komma... men en människa har fler omkring sig och vänner  än man kan ana.

Ja nu är det torsdagskväll och allt är klart utom att min fru är kvar i Solna och kommer till Nyköping i morgon fm. Snacka och små marginaler.

Var lite svårt att sova allt snurrade en salig blandning mellan sorg och praktiska funderingar.

Har lite kort.

Håll tillgoda

I dag är det söndag och jag och min son går i kyrkan, predikan träffar oss inte lika hårt som förra söndagen men vi var mer spända och som en dolk i hjärtat kom när prästen läste upp vilka som lämnat församlingen. Min fru och sonens mammas namn lästes upp och prästen förkunnade "att i en ålder av 65 år 2 månader och 1 dag"

Det var fruktansvärt smärtsamt men samtidigt så blev det på något sätt mer verkligt.

Vi hade bestämnt att vi efter högmässan skulle åka till svampskogen och så blev det. Vi hittade så det blev en svampmacka, vilket vi för övrigt har gottat oss med varje kväll sen över en vecka tillbaka. Det är en liten glädje i mörkret och så när man går i skogen och spanar efter svamp så är det som att alla andra tankar är borta och man bara fockuserar på att finna den lille kalle kantarell.

Några kort

Håll tillgodo