Jag lämnar Trosa och mina nära och kära och åker till Mariefred. Där ställer jag husvagnen och åker till en kompis i Strängnäs. Jag är bjuden på lunch. Mycket trevligt att träffas och dom får också besök helt plötsligt av en granne. Den killen har kört lastbil från Finnland till Kroatien under kriget. Mycket intressant att höra honom berätta. Han körde hytter till ett fartyg som byggdes i Split. Det var ett av Siljas fartyg. Fartyget byggdes där men passargerarhytterna byggdes i Finnland och sen kördes med lastbil ner till Split. Han kunde lasta 2 st per resa och det blev ett 50 tal resor för hans del. Ja i bland är världen liten. I dag så är varvet i Split nedlagt , gick med stora förluster under många år.

Sen blev det att handla, jag har bjudit min bror och han närmaste på mat. Jag tar vad som finns i frysen och det är inte mycket att hurra för sen min pappas sambo tog med sig det mesta, men i alla fall. Det blev en nåltid och vi hade hur kul som helst.

Det var skönt att kunna ha roligt , det känndes att kanske det inte är helt kolsvart i framtiden. Tack till Er som vad med, ni vet vilka. Jag har många gånger sen dess tänkt på hur kul vi hade utan att det var något märkvärdigt som går att ta på. Tack.

Innan jag åker vidare gör jag ett besök på kyrkogården och besöker mamma o pappas grav.

Sen tar jag natt för att strata tidigt på morgonen.

Tog lite bilder , varså god och kolla.

Nu börjar det dra sig mot resan till Kroatien, men först lite röj. Vi skall få VA till sommarstugan och det börjar med att man hugger ner en massa träd. Vi röjer och eldar och äter. Det är arbete från morgon till kväll.

Parralellt packar jag husvagnen med alla saker som jag skall ha med mig. Jag reser för första gången ensam så allt hänger på mina axlar. Jag bestämmer mig för att ta med mycket att läsa, tidningar, böcker. Hade turen att kompisar hade färska tidningar som jag fick och sonen har massor av böcker så han gör ett biblotek till mig. Nu är jag väl rustad. Nu gäller det bara att få bort allt ris som dom lämnade efter sig. Mtcket ris tog dom med en traktor men allt nåddes inte så jag fick röja och elda. Det tog sin lilla tid. Så det är bara att jobba på.

Tog några bilder , var så god.

Ja så var det dags för kalas, det är alltid kul. Vi fick massor av god mat och vilken tårta, den var himelsk. Mycke umgänge och mys med minstingen.

Så det blev en dag att minnas. Vem som var födelsedagsbarn , det vet de berörda, men det var en vacker flicka i sina bästa år.

Passade på och tog några bilder , var så god.

I dag så skall jag och yvå vänner göra en bilutflykt.

Vi åker från våra stugor på morgonen och smyger fram längs kusten. Vi åker först till Näverkvarn och kollar lite på hamnen. Näverkvarns hamn , folkpark och Camping är ett besök på sommaren , en liten idyll. Nu har lungnet lagt sig och man håller på att ta upp båtar och putsar innan hösten.

Vi kör vidare längs kusten , vi får flera fina vyer efter vägen , en väg som inte många finner, men är värd en resa. Vi kommer till ett litet samhälle med villor och en del villor är så... det måste vara många miljoner nerplöjda i dessa. Vi passar på att ta kaffepaus.

Det är lite kallt men det går ändå att sitta under bar himel och fika. Sen åker vi vidare kommer till Kolmården. Kolmården är nu för tiden mest berömd för sin djurpark, här finns också ett sammhälle med fantastiska villor efter stranden.

Så finns det en Camping och en liten hanverksby med cafe. Vi är ute i fel tid, så det är rätt dött, men en utflykt hit på sommaren är ett måste.

Vidare till Norrköping, vi parkerar på ett gamalt industriområde som i dag har förvandlads till ett modern område. Här låg för 20 år sedan holmens pappers bruk. I gamla tider för runt hundra år sedan var här fullt av textilindustrier.

Vi börjar med att äta lunch och den intas i en mysig källarresturang.

Sen besöker vi ett museum , som visar prylar från nutid och tillbaka i tiden. Vi känner igen massor av gamla prylar från 80,70,60,50 tal. Jätte kul att man har bevarat alla dessa prylar.

Efter det tar vi en liten promenad i området sen är det hemresa som gäller. Mitt ressällskap har en hund och de har en tid att passa.

Vi fick en trevlig dag.  Det är en tradition som vi har haft sen många år tillbaka, dett var första resan efter att min fru dog.

Så minnet av resan är fint men samtidigt så känns det som en dolk i bröstet att hon inte fick vara med... men så kan livet vara och det måste gå vidare. Jag är glad att vi gjorde resan, det är ett fint minne.

Jag passade på och tog lite kort varså god.

Jag kopplade på husvagnen och körde en släkt och vänresa. Startade i Nyköping  körde till Mariefred, vidare till Linköping och hälsade på min frus moster och hennes sambo, vidare till  Mantorp och träffade men drus Morbror och hans fru.

Övernattde i Mantorp. For sedan till Västervi, Loftahammar och där träffade min frus kusin och hans familj.

Jag hade trevligt med alla besök, men det som avvek var att bada tunna. Har alldrig gjort det bara hört att alliansen kom i gång med att bada tunna hos Maud.

Vi fick inte igång någon allians med ett intressant prat blev det ...

Nu for jag vidare och kom till Borlänge och träffade min bror och hans sambo, där blev det ett längre uppehåll med några trevliga dagar. Nu till Mariefred där jag träffar min lillebror och några av hans barn och hans ex. Vi hade  trevligt 

Sen tillbaka till Nyköping och träffade några vänner.

Jag är mycket tacksam att alla ville ta emot mitt besök, Ni skall ha tack, Ni vet vilka Ni är.

Det var en bar knuff framåt i mitt sorgearbete. Till min glädje fick jag många goa skratt. Så resan gav hopp om framtiden.

Jag tog några bilder. Håll tillgodo

I dag fick vi glädjebeskedet att mitt barnbarn och hans sambo fick en välskapt pojke. Det blev en vecka för tidigt, det var tänkt den 11 sept.

Men läkarna vågade inte vänta p.g.a av risken för havandeskapsförgiftning.

Det blev en jobbig förlossning genom att värkarna "sattes" i gång med läkemedel.. det tog tid över ett dygn med mycket smärta och sen blev det operation då kroppen hade gått sönder. Vi runt kände hur svårt det var men kan ju inte bära någon annans smärta, vi kännde oss vanmäjtig och kännslorna svallade med obehagliga känslor, vanmakt och gråt.

Det är inte lätt att föda barn till värden , men varje sekund, minut , timme, dagar och månader har sen varit till glädje för föräldrarna deras "lilla prins" är det finaste och det vackraste barnet på denna sida av ekvartorn... och vi runt omkring håller med och gläds med föräldrarna.

Så när allt kommer omkring så kanske smärtan på sikt kan betraktas som att det var det värt. Men hu och pu hur jobbit det var för mamman och alla oss runt omkring...

För fick mamman utså detta i ensamhet sen kom pappa och släkt dagen efter när allt var klart... det var väl inte så kul för mamman att föda utan sina nära och kära i närheten.

Vi var som ett mindre fotbollslag , hoppas att mamman och pappan kände vårt stöd och glädje. Allt var inte bättre förr.

Ja födelse och död river upp människans kännslor... det är så livet ...

Jag tog några bilder ... var så god.