Måndag den 17 jan 2011 Vi åker till Dubrovnik tillsammans med tyskarna. Vi börjar med att ta bergbanan från gamla stan till toppen av berget. Härifrån ser man över hela Dubrovnik, och havet utanför med alla öar. Man ser också in över landskapet, det är berg och dal landskap. Vi ser hela gamla stan med sin ringmur, stadsmuren går runt hela stan.

 Stan är större än man tror en helt fungerande stad med bostäder, skola och kyrka. Vi ser viken där vi bodde 1982 då vi var här med Veronicas föräldrar. Då besökte vi gamla stan och efter kriget var vi här, det var 2005 då var många byggnader under reparation och en del var täckta med pressningar och plank. Det var skador sen kriget, stan träffades av flera hundra raketer och bomber samt hade fyra Stora bränder.

Vi besöker ett museum som man har på berget i en gammal försvarsanläggning. Där kan man se på bilder, på saker och DVD hur fasansfullt kriget var. Vi fikar på caféet som ligger på bergets topp, det är det fik som har haft bäst utsikt hittills.

Vi tar oss ner och gör ett besök i gamla stan man har reparerat helt fantastiskt, den är nu helt återställt man ser inget av krigets förstörelse. Man har gjort en tavla med markering vad varje träff finns markerat och var det brunnit. Vi strosar runt fotar och tittar går på stora torget, går in i gränder och besöker kyrkan vilken atmosfär, den som inte varit här kan vi rekommendera ett besök.

Vi slutar med att äta på en restaurang som Albert förälskat sig i vid tidigare besök. Vi letar i gränderna hittar matställen men det är fel. Det är inte lätt att hitta i alla gränder, när vi nästan gett upp så hittar han den. Vi äter och pratar och alla blir duktigt mätta särskilt Alf. Vi åker hem och känner hur trötta vi är, är hemma vid fyra tiden och solen börjar gå ner, sen blir det mörkt på en gång. 23- 22 i kortspelet till Veronica