så nu är vi framme... Kollar runt lite Det är kända trakter.. Vi var här förra året så nu skall det bli kul att gå och kolla lite. Vi börjar med att gå efter stranden in till byn. Det var som vi mindes det.. En liten fiskeby  med full aktivitet av fiskebåtar stora som små... Ja de största är ju mer som fartyg. Finns 3-4 stycken stora och ett otal små. De ger sig ut på kvällarna. Vi går till vårt kära café och tar lite kaffe på uteserveringen. Vi går sedan hem igen och njuter av tillvaron och det fina vädret.

ja första dan på vistelsen här.

några bilder

Nu är vi på väg kom iväg rätt tidigt så det skall förhoppningsvis gå bra. Vi åker Salzburg, Villach,Trieste , Porec och Vrsar. Först måste vi skaffa en vinjett, det måste man ha för att åka på Österrikiska motorvägar. Efter att ha fixat det så börjar färden över alperna. Ja det kan nog bara upplevas, det är fantastiskt vilket vackert landskap vi kör igenom. tur med vädret , det är plusgrader och vackert väder... Så turen kommer att gå fint. Man kör nu förtiden inte över alperna utan igenom , vilket betyder många tunnlar på många km. De längsta finns i Tauerbergen... Där är det km efter km i tunnlar. Det kan kännas skrämmande om tanken flyger iväg och tänker i katastrofläge, men det går bra även denna gång. Vi kommer efter många timmar till Italien och skall från Trieste ta oss till Kroatien... För att undvika motorväg i Slovenien tar vi någon mil småväg. Orsak att vi bara skall köra en kort väg på motorväg och det kostar dubbelt så mycket som en vinjett i Österike . Det har gått finfint alla gånger. Då vi använt karta, men denna gång har  vi blivit moderna och skulle köra efter GPS. Tjosan, vi fick en rejäl uppvisning av det Slovenska landet, upp i bergstrakter på alpvägar som möter sig själv, ja ni vet hur serpentinvägar i alperna ser ut, just sådana fick vi åka på upp i bergen ner i dalen och upp i bergen igen. Det fina i kråksången vi visste inte ett dugg var vi var. Men toppen kom när vi blev hänvisade på en liten väg som stupade rätt ner... Den nobbade vi... Som tur var. Efter ett tag kom vi till en ort som vi själva kunde utgå från och köra vidare. Det visade sig att vi kommit ett rejält stycke på avvägar och var nu alldeles för långt in i landet öster ut. Men så är livet nu hade vi koll på var vi var och kunde lotsa oss själva till Porec och sen var vi på mammas gata. Sen till Vrsar och framme på campingplatsen Porto Solo som vi via nätet bokat en vinterplats på. 

Vi var där förra året och trodde vi mindes hur platserna låg. Den plats som vi bokat visade sig vara oerhört trång... Fick hålla på i runt en halvtimme att köra fram..backa.. Köra fram.. Och backa.. Osv innan vi kunde lotsa in vagnen ... Sen fick vi med handkraft föra  vagnen på plats.. Då håll det på att gå galet vagnen tog sin en egen väg ner mot ett stup. Det hela avvärjdes med hjälp av handbromsen och några starka karlar. Vad var det som var problemet.. Jo på ena sidan av vägen är det ett stup , en mur som det är ner 2 meter.. Sen en väg som går kraftigt  uppför men har en mur på bägge sidor som gör det hela trångt på mm... Ja så kan det vara i campinglivet... Men nu är är vi på plats. Kopplar på ström och börjar värma upp vagnen för välbehövlig nattsömn.

natti natti... Några bilder