I dag är det söndag och jag och min son går i kyrkan, predikan träffar oss inte lika hårt som förra söndagen men vi var mer spända och som en dolk i hjärtat kom när prästen läste upp vilka som lämnat församlingen. Min fru och sonens mammas namn lästes upp och prästen förkunnade "att i en ålder av 65 år 2 månader och 1 dag"

Det var fruktansvärt smärtsamt men samtidigt så blev det på något sätt mer verkligt.

Vi hade bestämnt att vi efter högmässan skulle åka till svampskogen och så blev det. Vi hittade så det blev en svampmacka, vilket vi för övrigt har gottat oss med varje kväll sen över en vecka tillbaka. Det är en liten glädje i mörkret och så när man går i skogen och spanar efter svamp så är det som att alla andra tankar är borta och man bara fockuserar på att finna den lille kalle kantarell.

Några kort

Håll tillgodo