Ja i dag är det måndag och vi har varit på begravningsbyrån. Det var lätt, min son och jag hade bearbetat vad vi vill. Efter en kort stund hade vi bestämnt allt och vad byrån skulle göra och vad vi skulle göra.

Representaten från byrån gillade vi på en gång. Min son hade varit nervös inför möte var nu lättad, det gick ju som vi ville sa ha, det var skönt.

Vi fick en offer och accpterade, jag har gjort många affärer i mina dar men här  kändes det inte läge för förhandling. Jag tänkte att det måste vara en bra bransch att inte behöva "pruta".

Med lätta steg så blev det svampskogen igen, underbart att få gå i skogen och dessutom finns det ovanligt med kantareller.

Vi försöker att ta oss i kragen varje dag och i all bedrövelse så var vi nöjda med veckans första dag.

Under veckan så kom gannens grabbar ( hon som hjälpte mig när min fru kämpade för sitt liv) kom över och vi beslöt att dom skulle plocka bär så skulle vi baka en tårta och bjuda mamma , pappa och deras farfar på kaffekalas.

Ja så gick den dagen.

På vägen upp till stugan på asfalten så har små flickorna gjort ett Hjärta av småstenar. Jag träffade en av dem och hon berättade att dom gjort en minneshörna i sin koja , en minneshörna till min fru. Vi kom överens om att de två glaskulorna som dom gav till min fru skulle läggas i kistan till sammans med min fru. Hon var nöjd och skulle berätta för sin kompis att så skulle bli.

I slutet på veckan träffade vi prästen, det var samma som vi träffades i söndags vid kaffebordet, vi kom bra överens. Han ville veta om osss och om min fru. Vi skilldes och var överens om allt. Han ville ha kort på min fru vilket jag lovade att återkomma med.

En läkare ringer och berättar att min fru inte skall till Eskilstuna på obduktion utan till Stockholm på rättsmedicinsk obduktion, hon sa att det har polisen bestämt, det är vanligt när man dör i hemmet.

Hon frågade om jag hade något emot det. Ja sa om jag har det vad blir det då? Ingen ändring, !! Ja då har jag inget emot för det har ju ingen betydelse. Hon ville väl vara vänlig och berätta, jag tackade henne för hennes information.

Ja vi träffade lite folk och försökte att låta bli det som tydligen är vanligt att man undviker att träffa de sörjande. Vi tyckte tvärt om att det var en hjälp i sorgen att träffa folk. Dom får stå ut med att vi gråter mellan varven men så funkar ju människan och vi är väl inget undantag.

Mellan varven så jobbar vi med texter till annons,kännedomskort och bladet som man har i kyrkan vid begravningen. Det är mycket jobb men som hjälp har vi tagit fram gamla papper från begravningar och och så har vi fått en bok från begravningsbyrån... med dessa hjälpmedel går det framåt.

Det första som vi blir klara med är annonsen , begravningen förkunnas i tidningen till den 10 aug 2012

Ja så gick den första veckan i sorg och saknad, men vi kämpar, och våra nära och kära kämpar var och en på sitt håll.

Det är så många som berörs , det kanske man inte tänker på när man sitter i sin egen sorg och tror att man själv har värsta sorgen. Men min fru var ju också mamma, farmor, vän och den omtänksamme... så det påverkade många. det har vi redan fått bevis för och det känns skönt att det är så.... för tänk det omvända..

Det kommer ett par figurer med något i händerna och jag tänker , jag är inte upplagd för något skämt...Men

mitt i vår sorg och ensamhet så är det grannen ,min bästa vän och hans bror,som kommer  med ett stort fat med vad då????

Jo KRÄFTOR;RÖKTA RÄKOR GOD SÅS OCH VITT BRÖD. Vi fick lite över sa de och då tänkte de på oss( Sanningen tror jag var att dom hade köp extra till oss för ett sånt jättefat kan bara inte bli över)

Vilket kalas vi blev hur glada som helst och min son som gillar mat och skaldjur i synnerhet trodde nog att han också kommit till himeln.

VI åt och pratade och fick mitt i sorgen en fantasktiskt måltid och trevligt omgänge, Det kallar jag vänskap och ett osvenskt sätt att hantera en väns sog TACK  du vet själv vem du är. TACK MIN VÄN ska alldrig glömma din knuff att livet skall gå vidare... en hederstundTACK

Ja i morgon är det söndag och då skall vi till kyrkan.