KROATIEN, SPLIT 84:de DAGEN TORSDAG  DEN 12 JAN 2012, 12 grader,  sol

Vi gör oss klara och packar matsäck för en vandring i bergen. Ilda och Ante kommer kl 10 och hämtar oss, vi kör upp i en bergsby ovanför Podstrana. Vi parkerar vid byns kyrka går genom byn upp för en serpentigstig som går upp till ett kapel. Efter vägen står det 14 stenar pryda med kors, som skall symbolisera apostlarna när Jesus var på väg till Golgata.. Varje år går det en pilgrimsvandring hit som samlar massor av människor.

Vi är emellertid ensamma och efter en timme är vi uppe  på första platån. Nu har en vidunderlig utsikt öppnat sig, vi ser över havet mot Brac och flera öar… vi skulle haft en karta  säger Ante så hade Ni mer kunnat se bättre vad Ni ser.

 Nu är det dags för fika.. och en stunds vila. Konstigt att vi är inte trötta, men Alf hade svårt med andningen den första kvarten, men det försvann som en avlöning.

Vi njuter av vyn och vandrar nu vidare norrut  upp till en topp, vi ser Split norr ut och flera små byar österut och i väster ser vi havet. Svårt att förklara skall helst upplevas. Men vi har lite foton som kommer så ni kan se lite av vad vi såg.

Nu har det gått ett par timmar och det är rast.  Vi har kommit till toppen, här finns ett stort kors. Vi söker ett ställe som ger fullständigt lä, det blåser inte men drar lite friskt.. det är alltid kallare hör uppe.

Nu dukas det upp, vi har packat en matsäck med inspiration från tidigare.. vi har bröd, ost , pastej och kroatiska köttkorvar stekta ägg.. som vi njöt av i fulla drag. Det smakar alltid med en god matsäck när man är ute i naturen.

Efter att vi vilat ut går vi tillbaka , men Ilda får telefon från sin bror som säger att är ni där uppe så måste ni titta på  mufflon som finns uppe på berget i en inhägnad. Sagt och gjort så när vi har gått tillbaka till kapellet och skall gå ner , så bär det upp på berget söder om kapellet för att finna mufflons inhägnad.

Vi går en god stund men vi kommer aldrig fram. Med hänsyn till att det blir snabbt mörkt så måste vi nu återvända.

Nu börjar vandringen nedför. Det finns stigar men det är stenigt så man måste hela tiden se var man sätter sina fötter, borde vara tröttande , men vi upplever det tvärt om. Ante berättar att det är det som är finessen, många muskler måste arbeta samtidigt för att gå och hålla balansen och det gör att man inte känner samma trötthet som när man går på slät asfalt. Man lär hela livet.

 Nu är vi i alla fall på väg ner och ser byn nedanför våra fötter och bilen ser ut som en leksaksbil. Väl nere är vi mer än nöjda.

Vi packar bilen och kör nedför en serpentinväg, vägen från byn ner till landsvägen som går till Stobrec.

Vi skiljs vi campingen och nu är det mörkt… vi har varit i farten i sex timmer så vi tackar för oss, ett stort tack till Ilda och Ante. Ännu en upplevelse signerad Ilda och Ante som inte varje turist  får vara med om. TACK

Nu kommer tröttheten smygande och vi sover gott . Skall tilläggas att vi hade en otrolig tur med vädret, sol hela tiden.