Söndag den 22 maj

Vi mornar oss sen går vi på husvagnsutställning.

 Husvagnsfirman har helgöppet och en massa erbjudande. Det är många olika vagnar, vi kollar runt och låter oss inspireras. Vi hittar en vagn som är nästan ny av 2009 årsmodell. Vi fastnar för den och reserverar den för att få betänketid, det gick bra.

 Vi blir bjudna på fika träffar ett par från Motala. Dom lämnar oss sitt visitkort och vill att vi hörs. Vi lämnar våran mail adress och blogg adress. Dom har ingen husvagn utan är och kollar för att köpa en husbil. Vi hade en trevlig stund tillsammans och berättar lita om ditt och datt.

Vi beslutar att hälsa på Veronicas morbror som bor i Sya. Vi har stannat tre gånger tidigare men dom har inte varit hemma.

Vi gör ett försök, men nej dom är inte hemma. Veronica vet att sonen bygger ett hus i närheten och vi åker till ett nybyggnadsområde och letar på måfå. Inget resultat, då åker vi och tankar.

 Alf går in på macken för att låna telefonkatalogen men inget resultat. Då får han guldservice, dom går in på Internet och tar reda på adressen. Guldstjärna åt personalen på SHELL i Mantorp. Har ni vägarna förbi åk in och tanka, det är  sällan man får service nu för tiden.

Vi kör till området och hittar snart gatan, dom bor på nr 6. Veronica har med skärpa sagt åt mig att om inte morbror och moster är där så skall vi inte stanna , för det är så många år sen vi träffade sonen.

 Vi kör in på gatan och vid andra huset säger Veronica STANNA, sagt och gjort. Hon hoppar ur bilen och går fram till en kvinna som står vid huset med ett litet barn. Veronica sträcker fram handen och hälsar och berättar glatt att att  hon är NN:s kusin. Hon stirrar på Veronica och säger excuse me. Hennes man sitter på garagetaket och snickrar med det. Hon tillkallar hans uppmärksamhet. Samtidigt ser Alf att mitt emot så är det nr 13 på huset, så han frågar var nr 6 ligger. Vi får veta att det är nästan längs upp på gatan och vi ber om ursäkt och åker vidare. Med svansen mellan bena glider Veronica snabbt in i bilen.  Bredvid mig sitter en fru och skäms för att hon var påflugen.

Vi kör uppåt gatan och träffar morbror, moster och kusin med fru och barn.

Dom blir förvånade , hur hittade Ni oss, vi berättar och sen blir det ett glatt återseende och visning av nybygget. Ett stort och fint hus i modern stil och helt fantastiskt inne, som från ett hemma hos reportage.

Varför hälsade Veronica så glatt på kvinnan längre ner på gatan? Jo , kusinen är gift med en kvinna från Asien , vi har aldrig träffat henne, och dom har också fått barn, allt det visste Veronica.

Kvinnan längre ner på gatan stämde in med barn och allt, så självklart var det dom. När vi berättar det för kusinen får vi veta att det finns tre kvinnor på gatan som kommer från Asien, kanske fler. .

Vi tackar för oss , vi hade en trevlig stund och kom också bra överens med kusinens fru.

Vi säger hej och återvänder till vår trygga husvagn. Dagen går mot kväll och vi försöker via Internet kolla på husvagnar, det är ingen bra mottagning men det går.

Vi pratar om vagnen som vi reserverat och kommer till den slutsatsen att den är för stor . Vi kommer att få problem på småvägar och gränder, också på campingplatser i Kroatien. Nästan alla campingar i Kroatien har massor med träd som ibland sår så tätt att dom stora husvagnarna inte kommer in.

Vi beslutar att vi inte skall köpa den vagnen.