I morgon kommer det fler bilder från Trogir, en fantastisk stad att besöka som turist.

Fredag den 13 maj

I dag börjar resan, vi kommer iväg strax före åtta. Kör kända vägar fram till Slovenska gränsen och sedan småvägar genom Slovenien till Italienska Trieste

 Det Slovenska landskapet är vackert , det är kul och se hur det ser ut i Slovenien. Man får känslan av att det är fattigare än i  Kroatien, vägstandarden sämre ja nästan usel.

Det är asfalt men smalt kurvigt och gropar i vägen nästan hela tiden. Nå, vi har själva valt, det finns en motorväg. Kommer fram till Italienska gränsen, kul…. Finns bara gamla tullbyggnader som ser förskräckliga ut ingen gränshandel. Det är ju två EU länder, det är som att åka mellan Östergötland och Sörmland.

Nå väl,  nu är vi i Italien och Veronica kopplar på TOM TOM en elektronisk gps karta med en röst som säger. Kör höger och sen vänster osv.. eller vänd om när det är möjligt och så vidare. En bra grej att ha och har hjälpt oss att finna många småvägar.

 Vi gillar att köra små vägar och upptäcka. Ja nu är vi på väg in i Trieste, den stan ligger på randen av en alp och med havet och en hamn på andra sidan,  här är det backigt och trångt.

 För det första så ville Tom Tom ha upp oss på jättesmala gator som gick rätt upp, men Alf  nobbar och kör vidare …vänd om när det är möjligt… vi vänder och får ett nytt tips om en smal brant gata, Alf nobbar… så här håller det på till vi kommer till en smal gata  som går uppåt.

 Veronica har länge mått dåligt, inta bara för det är smalt utanför Italienarens trafikkultur, dom parkerar på trottoarer eller där det går och på bägge sidor så det blir trångt att mötas och kommer det en lastbil eller buss får man stanna och det är cm- passning.

Alt nog en gubbe sträcker ut händerna, som att vi är tokiga och Veronica säger att här är det bommar. Väl framme så kommer Alptåget, ni vet ett tåg som går på räls men har ett kugghjul som driver det uppåt. Vägen är sned och på andra sidan är det en ännu smalare gata.

Ja, nu är vid vägs ände, det är bara att sätta igång och backa med husvagn och allt. Veronica blir ännu mera orolig, men hon kommer att inta positionen som trafikpolis och Alf blir en Italienare. För inte nog med att dom parkerar som dom gör dom kan vända mitt i gatan och då får man vänta, det händer oss ett par gånger och inte nog med det,  dom sitter med en cigg i mungipan och ser ut som det är som att det ska vara så.

 Nu blir Alf en sån,  fast utan cigg. Som grädde på moset så öppnas bommarna och det kommer bilar från andra sidan och bakom kommer det en buss som stannar. Nu blev Veronica ännu ängsligare och Alf blev en dubbelitalienare. Det grejar sig och vi kommer i väg.

Nu skiter vi i Tom Tom och kör tillbaka hela vägen av smala gator och uppför alpen tills vi kommer till den plats där vi kör in i Trieste. Nu använder vi vanliga vägskyltar och det går bra.

Alf säger, stäng av Tom Tom men Veronica vill ha den på och höra om vi har samma uppfattning. Ja det har vi och nu kör vi med dubbel kommando, Karta och Tom Tom.

Problemet med Tom Tom är att den tappar signal i bergiga trakter och då blir den tyst och kan missa den rätta vägen och planerar då om till en annan rutt och det är då det blir tokigt.

 Vi har haft mycket nytta av TomTom, det skall den ha all heder av och hjälpt oss i många situationer, som vi nog skulle ha svårt att klara med kartan. Det beror på att vi gärna lämnar allfartsvägen för att upptäcka.

Jag nu är det på G,  vi kör mot Udine och vidare till Tolmezzo. Vi kör på småvägar genom det Italienska landskapet,  det är bedårande  vackert på många ställen med sina vinodlingar och vingårdar. Men man upptäcker att man är i folkrika trakter,  då det finns massor av stora köpcentra och affärer.

Vi stöter på ett IKEA- varuhus ett par mil innan Udine. Det är varmt pendlar mellan 28-30,5 grad.  AC,n  jobbar för högtryck och vi letar efter ett ställe att rasta på.

Vi hittar en plats,  kokar kaffe på gasolen och äter ordentligt, vi hoppade frukost så detta blev Bruch. Vi står där lite över en halv timme, när vi skall åka vidare är det hett som fan´ i bilen och det dröjer en timme innan det blir normalt. Vi har redan kört 5 mil längre än den planerade rutten,  det är 25 mil till målet.

Vi har bestämt att köra till en Camping som ligger i ett alplandskap vi passerar Udine  och nu kör vi mot Tolmezzo.  Landskapet är bedårande med alper på alla sidor, vi fotar men Veronica säger att det är ingen mening,  det syns inte på fotot hur fantastiskt det är. Shit.. vi tar foton i alla fall.

Nu kommer vi till Tolmezzo, Tom Tom vill att vi kör mot höger, Alf vill köra rakt fram, vi lyder Tom Tom men efter ett tag ..vänd omsäger den,  så här håller vi på,  vi vänder och kör tillbaka osv.

 Ni skall veta att man kan få köra någon mil på dessa smala vägar innan man hittar en vändplats. Så här håller vi på flera gånger tills  Alf tappar modet och vill kolla kartan.  Veronica sätter in en annan ort på Tom Tom,  samma sak händer. Nu vill Alf köra efter kartan och då visar det sig att Veronica har en Camping som ligger 5 mil österut från våran färdväg, så Tom Tom har haft rätt hela tiden. Tom Tom är förlåten, men nu har vi kört 10 mil längre än planerat, men så har vi ju fått se samma ställe flera gånger ja t.o.m samma människor, dom undrar väl vad vi har för taktik. Ni tycker det verkar konstigt, men när man inte riktigt vet var man är så är det inte så lätt.

Nu har vi rätt väg både på kartan och på  Tom Tom och är nu  på väg på en alpväg mot Österrikiska gränsen och Pöckenpasset,  som bara är öppet maj-nov.  Nu snackar vi alpvärg.

Det bär av rätt upp på serpentinvägar och för varje sväng stupar det djupare och djupare brant ner. Veronica vågar inte titta, det är smalt och vi möter en lastbil, här var det gränsfall, vi fick köra så nära bergväggen vi kunde.

 Vi kör och läskigare blev det , Veronica kunde inte njuta ville helst vända om, men det går inte att vända. Vi kör och kommer till ett ställe där är det stopp, dom lägger asfalt. Vi kan komma förbi i en kurva, där det är bredare. Efter mer än en timmer är vi uppe och nu bär det av nedför.

 Vi stannar efter  tjugo minuter på en stor P- plats.  Nu är hjulen på husvagnen heta dom har bromsat hela vägen nerför, som ett under finns här en vattenkran ute i tomma intet. Det blir att bära vatten och kyla hjulen. Det är en märklig plats med en krigskyrkogård av stupade soldater från första världskriget.

Det var över 100 gravar med tre i varje, alla såg lika dana ut varje grav hade en skylt, med namn årtal och militär grad.

Ja nu var det nerför igen  med serpentinvägar men det var brantare och smalare på den Italienska sidan. Nu är problemet att husvagnens bromsar inte skall överhettas dom får inte ligga på för mycket. Det ger en konstig körning man får bromsa sen kör fort sen bromsa osv..   

Efter tre timmars alpväg kommer vi ner i en by, det är åter 28 grader varmt, över alpen var det som lägst 18 grader.

Nu känns det skönt, njutningen blev inte så stor som vi tänkt, på väg uppför alpen gick det inte att stanna en endaste gång för att  njuta av naturscenen, det var synd.

Vi bestämmer oss för att åka direkt till Campingen som heter Seewiese. Nu väntar ännu en brant väg upp till campingen.  Vi  kommer  fram kl 17,  det blev  11 timmars bilresa och 37 mil bakom oss. Men så har vi ett äventyr att lägga till minnet.

Väl uppe väntar oss en trevlig camping.  Vi checkar in och  gör i ordning. Tar en  promenad  till andra sidan av en pytteliten alpsjö. Där ligger det ett exklusivt alphotel .  Det ser man när man kollar p- platsens bilar och även kollar matsedeln.  En  wienerschnitsel  kostar 20 euro, vi är vana vid 40 kona eller 4 euro, 50 kronor.

Vi går hem och äter vår enkla måltid,  är trötta och lägger oss vi 22-tiden.

Torsdag den 12 maj.

I dag förbereder vi avresan, tvättar, betalar och fixar.

I morgon skall vi åka till Lienz i Österrike via Udine.

Vi går en sista gång in till Fazana . Det är hemskt många som åker till Brioni, när båten kommer i land så är det mellan 100-200 personer som går av.  Det är turister som kommer med buss, skolklasser och vanliga turister. Båten går varje timme så det blir många resenärer per dag.

Resan marknadsförs av försäljare både på campingen och på gatan. Dom erbjuder olika båt utflykter bl.a till Venedig. Vi funderar på om vi skulle göra en sådan utflykt nästa gång vi kommer hit, skulle vara kul att se en sådan känd och mytomspunnen plats, ja vi får se.

Vi går hem och tar tidig kväll.

Veronica vinner nu ledet hon med 47 -43 . NU gäller det att mota 50 är vinst.

Onsdag den 11 maj

Vi tar det lugnt går upp till poolen är där hela dagen åker sen till Pula.

Vi strosar runt , hoppar den gamla stan och går direkt till den nya. Soligt och fint väder, vi fikar och kollar på folk.

 Kollar i affärer och går sen till parken och tar en avskeds toast. Dom sedvanliga A- lagarna , ungdomar och paranta damer samsas om parken och så vi. Vi åker sen till ett stort varuhus och handlar. Vi åker hem ,det har blivit kväll och vi är rejält trötta.

Inget kortspel