Torsdag den 28 april

I dag är det flyttardag, vi går upp kl. 06.00 och börjar med att packa. Ja det är en hel del saker som måste packas in i skåp , TV och video med alla sladdar.

Allt nog när det är kart så äter vi frukost, sen´ är det utomhus som gäller, ta bort el sladden och veva upp stödbenen. Ja just, vi får inte glömma att ta ner Tv antennen annars kan den ta i och vi blir av med den. 08,30 är vi utcheckade och klara.

Vi kör kustvägen  mot Rijeka det är 22 mil. Först in till Zadar det är drygt 2 mil sen in en bit på motorvägen, finns inget annat alternativ,  vid Posedalje lämnar vi motorvägen och kör in på kustvägen, då är det 19 mil kvar. Kustvägen är bedårande vacker, kurvig och farlig, ja som den bästa komplimang en kvinna kan få, så vacker är den. Vi passerar Starigrad, Sibulinja, Baric Draga, här stannar vi och fikar, sen vidare via Lukovo, Suparje, Mazunani alla är småställen men som vanligt finns ett kaffeställe och många gånger en campingplats.

Nu kommer vi till den första stora platsen Karobag, härifrån kan man om man vill köra upp på motorvägen, det är nästan 5 mil dit. Vi vill stanna men alla parkeringar är fulla med husbilar, husvagnar, bussar och p- bilar. Säsongen har så smått börjat. Hela tiden har vi haft turistön Pag på våran vänstra sida och det kommer vi att ha ett bra stycke till. Vi kör vidare passerar sen åtta småbyar innan vi kommer till Senj, nästa större plats, som också har förbindelse med motorvägen här är det också fullt. Ja med p- bil hade det inte varit några problem men med husvagn.

Lite besvikna kör vi vidare och kommer efter någon km till ett underbart ställe. Det är en restaurang som ligger vid havet och gott om p platser. Dom har satsat på husvagnar, bussar och L- bilar. Vi stannar och äter gott, men så blev det också vår dyraste måltid. Det kostar att stanna med husvagn.

Ja vi kör vidare har nu lämnat Pag på vår vänstra sida och hade vid restaurangen ännu en turistö utanför som heter Rab. Så fort vi lämnat Senj kommer vi att få en ännu mer känd turistö utanför oss, som dessutom har egen flygplats och broförbindelse, ön Krk.

Vi börjar att nalkas Rijeka som Veronica läst om har en underbar affärsgata som vi ämnar att besöka senare.

 Vi kör igenom stan ett mästerstycke,t här har vi kört vilse förr men den här gången gick det bättre. Att man kör vilse beror på att man tvivlar, skall vi verkligen köra på denna lilla gata, men trafiken går rätt igenom stan som dessutom ligger på alpkanten , det gör att man får åka serpentinvägar inne i stan. Vi kommer ut på andra sidan lyckligt och väl ställer vi  nu kosan mot Opatija, här skall vi campa.

 Nu kommer vi in på en smal väg och ett turistgetto. På denna väg skall vi köra ungefär 2 mil. Vägen är kantad av ömsom campingplatser ,hotell och hus på "gräddhyllan" vägen är smal och kurvig och sen står det bilar parkerade här och där. Hur man parkerar i Kroatien är värd en egen mässa, men man kan lugnt säga att en svensk lapplisa skulle få dubbel hjärtinfarkt.

Nu lyckas vi med konststycket att kör förbi våran camping , vilket fick till följd att vi fick åka över en mil innan vi kunde vända. Vi vänder och kör tillbaka och in på campingen. Ja det är bara att se efter en plats att stå på först och den hittade vi snabbt. Vi blev besvikna på Campingen den var inte så fin som den framstod i campingkatalogen men vi kan ju stanna några nätter.

Vi går för att checka in får vi veta att vårt guldkort inte gäller, då dom saknar den rätta maskinen för att läsa det, men campingcheckar gäller. Det var ju därför vi satsade på kortet för att slippa checkar. Nu blir vi erbjudna gängse taxa som är betydligt högre. Med ett högre pris och en ofräsch campingplats beslöt vi att åka vidare.

När vi kommer ut från campingplatsen åker vi mot Rijeka och behöver ännu en gång vända. Vi kör in på en liten väg allt gick fint, men när vi skall köra ut från vägen har en bil parkerat mitt på vägen, här blev det stopp. Vi träffar en man som,  inte vet, men tror att det är en man på bygget intill. Han ropar ditåt och efter 5 minuter kommer det en yngre herre i maklig takt och går in i bilen, ingen ögonkontakt,  utan vad är ni för ena som vill köra på vägen, den känslan fick vi.

 Nu är vi på väg, vi har bestämt att åka till Pula om vi inte hittar en bra plats under vägen. Till Pula är det ungefär 6 mil från Opatija. Vi kör på ännu en vacker kustväg men efter 2 mil är det stopp om man skall till Pula. Man har omdirigerat  vägen, vi följer skyltningen och vägarna blir mindre och mindre.

Omledningen var nu inte skyltad längre utan Veronica fick vid varje vägskäl kolla vart vägarna gick, problemet var att vi inte visste var vi var.

 Efter tredje korsningen stod Veronica med kartan i handen, då stannar en lastbil och föraren kommer ut. Jo vi är på rätt väg han är förbannad på vägbyggarna då han tvingas åka denna omväg varje dag.

 Vi kör vidare nu kommer det byvägar och grusvägar vägen blir smalare efter varje by. Veronica börjar tvivla, men då får vi se en bil som kör ut  från en by han måste ju någonstans. I en del byar svängde vägen mellan husen och det var trångt så vi kom fram med nöd och näppe.

 Nu började vi få lite panik, vi viste inte var vi var och hade bara diesel till 6 mils körning. Efter en halvmil kom vi in på en asfalterad väg och efter några km kom vi till en by. Här måste det finnas att tanka, nej vi kör förbi och kommer efter någon km till en större väg med en mack. Nu blev vi nästan religiösa.

Vägen leder till Pula men går inuti landet. Vi tankar och kör vidare, där det är kända trakter. Vid 19- tiden var vi på campingen , vilket äventyr.