Söndag den 16 jan

Går upp tidigt ,gör inordning för att åka till Dubrovnik  eller rättare sagt till Slano som ligger 25 km norr om Dubrovnik.

 Vi betalar och sitter och fikar med Campingvärdarna. Vi kramar och säger adjö och att vi kommer tillbaka om 1-2 veckor, vi är välkomna. Veronica får en kyss mitt på munnen, Alf blir utan, ja alla tycker om Veronica.

Vi kör kustvägen som slingrar sig på bergssidan en underbar natur med hav och berg samt med många småbyar passerar revy. Vi kör 6 mil kommer till Bosniska gränsen kör 2 mil kommer till Kroatiska gränsen. Ja Bosnien har en landremsa på 2 mil av kusten, När vi är framme i Slano har vi åk sammanlagt 10 mil.

Vi åker in i Slano kör sedan på en smal väg efter vattnet, vägen är som en cykelväg 2 meter bred och en murad kan ner mot havet, inget räcke. Det är inte möjligt att mötas utan man måste gör det typ i en kurva där det är bredare. Vi möter en liten bil, trots att den är liten måste den köra bara några cm från kanten. Vi möts i en kurva vi har en stenmur på vår sida och han murkanten. Det går, men vi kan inte köra utan måste  först backe för att sedan  kunna köra framåt.

Vi frågar oss hur klarar dom dessa smala vägar  på sommaren när det är fullt av turister. Här finns flera hundra campingplatser  samt  två stora hotel för att inte säga alla bilar som kommer   från inlandet för att bada och sola över dagen. Kaos är nog bara förnamnet.

Vi tänker, tänk om vi är på fel väg och hur skall vi kunna vända, det är spännande, är vi på rätt väg?. Efter 2 km på denna smala väg ser vi tysken husvagn skönt vi är framme.

Nu börjar ännu ett trasslande då campingplatsen är trång. Men med handkraft och med tyskarnas hjälp får vi vagnen på plats.

Vi kramas och pratar med Tyskarna  och sen kommer värdinnan och hälsar oss välkomna. Vi fikar tillsammans och på kvällen blir vi bjudna på mat hos tyskarna.

 Inget kortspel